Igår var jag och köpte en ny dator inför utbytet. Det blev fiin dator, en Lenovo. Sen var vi också och köpte en stor resväska, den fanns inte i rosa så det fick bli lila ;) Förutom detta så börjar det gå upp för mig att det är 10 dagar kvar. 10. Dagar. Helt sinnessjukt och allt detta börjar sätta sina spår.. Så detta är ett litet "känsloinlägg". Jag är inte så mycket för sånna statusar med citat och sånt, men nu vill jag skriva sanningen så att nya utbytesstudenter får ingen uppmålad fantasibild om hur det är. För att jag är sjukt trött efter mitt sommarjobb som servitris på en säsongsrestaurang på piren.

 

Men nu har jag svårt att sova på nätterna. Det börjar med att jag är så hyper och lycklig att jag bara inte kan somna, men sen blir det nästan alltid att jag ligger och halvlipar när jag tänker på alla som jag lämnar kvar. Det är så frustrerande med alla tankar som gör att jag bara inte kan somna. Så jag tänker att det kommer nog bli så här fram tills att jag åker. Sen ska jag säga hejdå till Annie, Moa, Eve och Jaquline. Och våra djur. Och mitt hem. Och min familj. Och mitt land. Det jag tror jag är mest orolig över är att Sverige inte kommer va mitt riktiga hem längre. Att jag kommer bli förälskad i ett annat land, en annan kultur och ett annat folk För jag känner redan nu en stark kärlek till Brasilien och min första värdfamilj. Så det här kanske inte kommer vara mitt hem när jag kommer tillbaka?