Okej, jag har haft de bästa frukostarna i mitt liv på den här båten. Maten, svin god, men framförallt sällskapet, utsikten och ja.. sammanhanget.

Idag var det vandring i djungeln och rosa delfiner som stod på schemat. Så vi delades upp och åkte med två små båtar och blev avsläppta. Och detta var djungeln, djungeln! Fanns knappt någon stig och när vi stod och lyssnade kröp det myror på en på fötterna. Men hurfan jag fick en i naveln är ett mysterium.. Vi fick lära oss hur man kan göra ett skydd för både regn och övernattning, om olika träd som användes för medicin och latex produkter. I dessa situationer är jag glad att jag är uppväxt på landet med hästar och att jag kan tåla lite skit under naglarna. För herregud vad vissa klagar. Det är varmt, mina fötter gör ont blabla. Bitch pleeeeaaseee, va bara tyst och inse hur lyckligt lottade vi är. Det var väldigt mäktigt, men de sa tydligt åt oss. Titta först, ta sen för här finns ormar, spindlar och giftgrodor. Ingen orm fick vi se, och Michelle skrämde bort en apa när hon pratade så högt, men en fet svart giftspindel med tänder fick vi se. 

 

Hursomhelst, super mäktigt att lära sig mer om regnskogen, men det bästa med dagen var delfinerna. Vill bara gråta när jag tänker på det. Den stora båten hade flyttats till en "brygga" och det fanns en stor trappa där man gick ner i vattnet. Delfinerna var helt vilda och hade bara fisk i huvudet. Så till skillnad från andra delfiner är de ganska osociala och inte särskilt nyfikna på oss. Så vi gick ner i vattnet i tre grupper. I vattnet var det två killar med fisk som lockade till sig delfinen. En regel var att man inte fick skrika, dock lite svårt när de simmar bakom dig längs benen och det känns som gummi när man klappar dem. Först var man jättenervös, men killen tog min hand och jag klappade den under hakan. Sen klappade vi dem jättemycket när de kom för att ta fisken. Helt galet. Går inte att beskriva den känslan just då.

 

Sen åt vi lunch och vilade lite i hammockarna. Därefter tog vi de små båtarna och skulle fiska pirajor. Inte så lyckat dock, min båt fick under 2 timmar 2 pirajor. Och det var verkligen pirajor, med små sylvassa tänder. Vi frågade om de skulle attackera om vi ramlade i vattnet. Nej. Men om någon blöder? Ja, då är ni ganska illa ute. hahaha, men så skämtade vi om nån tjej har sina dagar då, och han svarar med ett stenseriöst ansikte: ja, då ä hon också ganska illa ute.

 

När mörkret började lägga sig åkte vi och skulle leta efter chamans. Små krokodiler typ. Hela djungeln vaknade på natten. Vi letade efter chamans med en ficklampa, och när ljuset reflekterades i deras ögon så lös de grönt. Det var så man fick syn på dem. Efter några misslyckade försök lyckades vi fånga en liiten bebis! Skitsöt, som en leksak. Honom skickades runt och vi tog kort. Men då sa en av guiderna att vi skulle åka längre fram, och Haulie tog ner handen och fiskade upp en dubbelt så stor chaman. Den stora var en tjej på 3-4 år och den lilla var förmodligen 1 år. Så himla häftigt..

 

Det var en sån känsla att åka i båten när det var så mörkt i djungeln. Att vara så isolerad från den "riktiga" världen och bara vara i djurens och naturens var helt fantastiskt... Här var det ett fåtal människor, sen harmoni... Leva i nuet, smälta ihop med ljuden och känslan..

 

Sen att verkligen älska så många människor från olika länder är så galet. Att vi kan vara så tajta efter så kort tid tillsammans till skillnad från personer som man känt hela sitt liv..